– Bilden av svenska kommuners ekonomi är splittrad. Vi har allt från relativt välmående kommuner till de som har stora problem, säger Mikael Hellström, universitetsadjunkt i företagsekonomi på Ekonomihögskolan vid Lunds universitet. Han tillägger:
– En lösning på denna obalans kan, och som nu är aktuellt, vara att göra om utjämningssystemet och det får ju återverkningar på kommunernas ekonomi. Vinnare och förlorare i systemet har redan uttalat sig i media.
Det svenska utjämningssystemet tjänar till att hjälpa kommuner och landsting att klara av den grundservice som de måste ge sina invånare. Malmö är den kommun som får störst bidrag genom utjämningssystemet, medan kommuner som Dorotea och Vilhelmina tar emot mest per invånare.
– Det uppfattas ofta som att systemet innebär att rika kommuner ger till de fattiga, men faktum är att den stora finansiären är staten. Det är bara ett tiotal kommuner som ger pengar till systemet, säger Ulf Ramberg, docent och universitetslektor i företagsekonomi. Liksom Mikael Hellström är han aktiv inom KEFU, rådet för kommunalekonomisk forskning och utbildning.
”Hur räknar man fram rättvisa?”
Regeringen har föreslagit ett förändrat utjämningsystem. I kostnadsutjämningen för landsting föreslås kompensation för kraftig minskning eller ökning av befolkningen.
– Vissa kommer att bli gynnade medan andra blir missgynnade med det nya systemet. Men hur räknar man fram rättvisa? Det kommer alltid bli en diskussion om systemets variabler, säger Ulf Ramberg.
Flera kommuner och regioner har redan höjt skatten eller befinner sig i ett läge där det skulle behöva göras framöver. Finansieringsgapet, skillnaden mellan den utgiftsnivå man kan ha i kommuner och landsting med dagens skattesats och utgiftsnivån som krävs för att bibehålla 2019 års standard, uppgår till cirka 90 miljarder år 2026, enligt finansdepartementet. Samtidigt sänks eller förändras andra skatter, som värnskatten, och många spår att vi står inför en lågkonjunktur.
– Man ska komma ihåg att vi har sänkt skatterna väldigt mycket under flera års tid, säger Mikael Hellström och fortsätter:
– SKL har en prognos som pratar om att det krävs rätt höga skattehöjningar om vi ska möta de utmaningar vi står inför. Men vi ska inte heller glömma att svenska staten är rik. Vi har ett väldigt bra finansiellt läge vad gäller statens finanser. Det finns finansieringsmöjligheter i systemen, men inte just i kommunvärlden.
Enligt finansdepartementets analys kommer antalet personer över 80 år öka med 200 000 personer under perioden fram till 2026. Departementet beräknar därför att det behövs 560 nya äldreboenden och 75 nya vårdcentraler i Sverige. 80 000 personer behöver anställas inom vård och omsorg.
– Vill vi vända kommunernas resultat, så är det bara för staten att skjuta till mer pengar, inte minst till dem som de facto behöver dem. Så det är egentligen inte ett finansiellt problem. Däremot finns det ett stort rekryteringsproblem. Vi får en allt äldre befolkning och det är redan nu svårt att till exempel rekrytera behörig personal inom skola, vård och omsorg, säger Ulf Ramberg.
- Lagrådsremiss om reviderat kostnadsutjämningssystem – skl.se
- Stora behov i kommuner och regioner – regeringen.se
- Västvärlden har aldrig varit i en situation som denna – svd.se
Risker med riktade statsbidrag
Pengarna från utjämningsystemet är ett generellt statsbidrag. Det finns också riktade statsbidrag som kan sökas för specifika ändamål, som skola och flyktingmottagande.
– I en ideal värld hade man kunnat önska lite mer stabila förutsättningar för kommunal verksamhet, men statens sätt att styra är att ge destinerade bidrag till specifika satsningar. Förr eller senare tar de bidragen slut och kommunen kan stå där med ökade fasta kostnader. Därför vill kommunerna hellre ha generella bidrag, förklarar Ulf Ramberg.
Mikael Hellström fyller i:
– De riktade bidragen från staten kan uppfattas som ett sätt för politiker att visa att de är handlingskraftiga. Nu satsar vi på skolan eller nu minskar vi vårdköerna, säger man. Men det kan få konstiga effekter. Det finns en risk att fokus läggs på områden där det är lättast att uppfylla målen, inte där de behövs mest.
Just nu pågår regeringens kommunutredning som bland annat tittar på hur kommunstrukturen ska se ut.
– Omritade kommungränser och asymmetriskt ansvar där de olika offentliga aktörerna delar på ansvarsområdena är något som diskuterats. Givet de samhällsförändringar vi ser krävs det nog också att nya former för ökad samverkan mellan berörda aktörer utvecklas i högre grad än i dag, reflekterar Ulf Ramberg. I termer av meta-styrning, som också diskuteras internationellt, handlar det inte om hur en kommun eller en region utvecklas utan hur flera samhällsaktörer tillsammans skapar något gott för berörda invånare.
