Det underliggande syftet är att komma åt hur tidningarnas konstruktioner av en global värld används för att försvara en privilegierad livsstil. Emilia Ljungberg har framförallt studerat hur man inom resejournalistiken förhåller sig till begreppet globalisering. Ordet globalisering har blivit centralt inte bara inom populärkulturen utan är ett buzzword även inom politik, ekonomi, teknik och informationsöverföring.
— Det är först på 90-talet som ordet globalisering dyker upp i resetidningarna. Innan dess använde man ord som internationell, transnationell och kosmopolitisk, säger Emilia Ljungberg.
Hon har tittat på två tidningar, den svenska tidningen RES och den internationella tidningen Business Traveller Asia-Pacific mellan åren 1982 till 2008. Under de här 30 åren förvandlas tidningarna från att ha varit mer som konsumentupplysande guideböcker till att bli livsstilsmagasin.
Förr beskrev man resor till främmande folk och exotiska platser, ofta med en kolonial syn på resandet. Nu skriver man om resor som inriktar sig på lyx och avkoppling och den egna kroppen. Dagens resetidningar visar folktomma stränder, öar och sparsmakade designhotell och använder sig av ett minimalistiskt bildspråk. Skribenterna beskriver sina egna resor och inre upplevelser och erbjuder läsaren en exklusiv identitet.
— Den här livstilifieringen är en större generell kulturell utveckling som vi ser även på andra ställen i samhället. Genrens förändring är till stor del en konsekvens av resejournalistikens kommersialisering. Den stora förändringen som dessa magasin genomgått sedan 80-talet var också en av de saker som förvånade mig mest.
De nya globala platserna som beskrivs är först och främst asiatiska storstäder som Singapore, Shanghai och Bangkok. När det gäller Asien har man tidigare betonat den uråldriga kulturen medan man nu beskriver de asiatiska storstäderna som unga och kaotiska, där förändringar sker snabbt.
Det är en förflyttning av moderniteten, från USA till Asien. På 40-50- och 60-talet stod USA för det moderna. Det var där man tyckte att utvecklingen skedde och man var t ex fascinerad av alla skyskraporna på Manhattan. Resemagasinen använder globaliseringsbegreppet på det sätt som passar dem för tillfället.
— Att resa är givetvis alltid bra enligt den här genren. Så man använder globaliseringsbegreppet för att konstruera en kosmopolitisk elitidentitet som förenar de europeiska turisterna och den asiatiska medelklassen. De möts som likar i en global konsumtionskultur, där turistresor är centrala. Samtidigt beskriver man resor till exklusiva hotell eller resorts på exotiska platser som en flykt undan den globala världens många krav och hot.
Ett sådant hot är den globala klimatkrisen som tidningarna börjar förhålla sig till på 90-talet. I båda tidningarna framhålls en exklusiv turism som mindre miljöfarlig än massturismen. Miljövänligt tolkas också som en fråga om en vacker och oförstörd natur, och som en estetisk harmoni mellan natur och byggnader. Man tar inte upp att det är mer miljövänligt att stanna hemma än att göra långflygningar över halva jordklotet.
— Har man ett grönt resenummer kan det exempelvis handla om resor till Australien. Det miljövänliga i resan handlar om de val man gör på plats, till exempel ekologisk mat och boende, berättar Emilia Ljungberg. De glansiga resemagasinen är intressanta att studera eftersom de är så skickliga på att fånga upp mer generella kulturella trender. De exemplifierar hur globaliseringsbegreppet ges mening i populärkulturen.
Den lyxiga turistresan blir ett sätt att ta del av men även försvara en global värld som är exotisk, harmonisk och tillgänglig för den privilegierade turisten.
Gisela Lindberg