Uppmaningen ”Kom tillbaka och fixa till miljön så att den blir människovärdig!” fick Mats Bohgard som ung när han under ett studieuppehåll arbetade på en kemisk industri.
− De sa det halvt på skämt och halvt på allvar, men sanningen var att där fanns alla tänkbara arbetsmiljöproblem. Kemiska exponeringar, synligt alkoholmissbruk, våldsamma bullernivåer och stora säkerhetsrisker. Där fanns en man som förlorat sin arm i en olycka några år tidigare, och en allvarlig truckolycka hände när jag var där, säger han.
Uppmaningen att fixa till arbetsmiljön tog Mats Bohgard till sig. Numera är han professor i arbetsmiljöteknik vid Ergonomi och aerosolteknologi på LTH. Han har arbetat med utvecklingen av metoder, riktlinjer och verktyg för ett sunt arbetsklimat och ett hållbart arbetsliv. Från början låg fokus på hälsorisker hos de partiklar i luften som vi själva alstrar genom olika processer: vedeldning, dubbdäcksanvändning, förbränning, svetsning, matlagning och användning av rengöringssprejer.
− Förhöjda partikelhalter i luften tar livet av väldigt många människor i förtid varje år. Bara bilarnas avgaspartiklar har dödat fler än trafikolyckorna har gjort, säger Mats Bohgard.
Senare har forskningen allt mer kommit att handla om arbetsmiljöfrågor i en vidare bemärkelse, genom studier av arbetsplatser som inte är industriellt och kemiskt farliga, utan har mer organisatoriska och psykosociala risker. Arbetsplatser där man som anställd inte får stöd och bekräftelse, där stressnivåerna ofta är alldeles för höga, utan möjlighet till återhämtning, och där arbetet inte upplevs som meningsfullt.
Men från början hade Mats Bohgard inte någon tanke på att ägna sig åt forskning. Han var intresserad av naturvetenskap och teknik, men också av miljöfrågor och politik. Och så utbildade han ju sig till ingenjör. Sådana som visste hur man byggde hus, vägar, flygmaskiner och annat nyttigt. Doktorer var män i vita rockar på sjukhus och på skolläkarmottagningar.
− Jag tänkte inte alls doktorera från början. Jag kommer inte från en akademisk miljö och visste inte vad det innebar, säger Mats Bohgard, som trots den tveksamma inställningen först blev doktorand i kärnfysik och senare lärare och forskare i arbetsmiljöteknik. Men det politiska engagemanget släppte han inte.
− Under min uppväxt var man involverad i arbetarrörelsen. Det var på något sätt självklart. För mig innebar det en strävan mot ett jämlikt och rättvist samhälle som jag själv mår bäst av att leva i. Detta är något som jag på olika sätt jobbat mig mot genom bland annat kommunpolitiskt engagemang, säger han.
Några av uppdragen i Lunds kommun har varit som ledamot i Renhållningsstyrelsen, Miljönämnden, Tekniska nämnden, taxeringsnämnder och nu som ersättare för Socialdemokraterna i Kraftringens styrelse. Det är engagemang som Mats Bohgard menar har gett honom större förståelse för politiska motståndares bevekelsegrunder.
Den politiska arenan har han använt sig av även som forskare. De senaste två åren har han varit moderator för paneldiskussioner om arbetsmiljöfrågor i Almedalen.
− Att samtala i Almedalen har för mig varit ett sätt att koppla forskningen till sin samtid och till de behov samhället har. Forskningen finns ju inte till för sin egen skull, den måste lyftas in i det offentliga rummet för att göra verkan.
Under almedalsveckorna har Mats Bohgard tillsammans med andra arbetsmiljöforskare, näringslivsaktörer och myndigheter diskuterat samhällsutmaningar som vilken påverkan digitaliseringen kommer ha på framtidens arbetsliv, nanoteknikens möjligheter och risker och om äldre i arbetslivet.
− Paneldiskussionen om äldre i arbetslivet kallade vi ”Ska jag jobba tills jag dör?”. Den frågan har jag ställt mig själv och min förhoppning är att jag ska få göra det – men på ett annat sätt än tidigare, säger han.
Mats Bohgard är 66 år och pensioneras till våren. När han tänker tillbaka på sitt yrkesliv finns det en sak som dock inte blev gjord.
− Jag kom aldrig tillbaka och fixade arbetsmiljön på den kemiska fabriken som sedan länge är nedlagd. Men liknande miljöer finns fortfarande i Sverige och i ännu större utsträckning på andra ställen i världen och där finns fortfarande väldigt mycket att göra, säger Mats Bohgard.
Text: Jessika Sellergren
Foto: Erik Andersson
Mats Bohgard om …
… att skylla sig själv:
− I närheten av där jag växte upp fanns ett tryckeri. Flera av de unga män som arbetade där saknade fingrar eller delar av fingrar. Det var liksom villkoret för den typen av arbete. Man fick helt enkelt skylla sig själv om man inte höll undan fingrarna från tryckvalsarna.
… att forskningsarbetet har förändrats under hans 40 år vid universitetet:
− Det handlade inte så mycket om pengar när jag började. Resurser fördelades genom tjänster, förmåner, lokaler med mera. Idag handlar det mycket om pengar. Det har nog gått lite för långt. Pengar är ju medel och inte mål i sig. Ibland verkar det som om det är själva målet med akademisk verksamhet att dra in forsknings- och utbildningsmedel, bli befordrad och vinna priser och utmärkelser.
Om verksamheten:
Vid Ergonomi- och aerosolteknologi vid Designvetenskaper drivs forskning och undervisning inom arbetsmiljöområdet och ett femtiotal forskare, lärare och administratörer driver tillsammans nationella och internationella projekt. Mats Bohgard har deltagit i forskargrupper som byggt världsledande laboratorium i aerosolteknologi vid LTH, haft många projekt med arbets-och miljö-medicinare och tillsammans med andra bl.a. initierat ett nationellt excellenscentrum inom arbetsmiljö.
