Behandlingen med antiretroviral terapi (ART) ser likadan ut över hela världen. För den som lever med hiv i låginkomstländer kan det däremot fortfarande vara svårt att få en kontinuerlig klinisk uppföljning efter fastställd diagnos, eftersom tillgången till virusmätning och/eller avancerad vård ofta är begränsad.

– Hiv i Etiopien är en socioekonomisk utmaning där flera faktorer avgör hur väl individen svarar på sin hivbehandling. Bristande följsamhet med den dagliga medicineringen, och oregelbunden virusövervakning av de som lever med hiv utgör samtidigt ett hot för individen såväl som för samhällen, eftersom läkemedelsresistenta virus kan överföras till andra personer, säger Martin Plymoth, läkare och försteförfattare till studien.

I den aktuella studien ville forskarna undersöka om det fanns underliggande faktorer som kunde bidra till att individer hade högre virusmängd. Enligt forskarna saknas tidigare forskning på hur socioekonomiska förhållanden påverkar antiretroviral behandling (bromsmedicin) hos människor som lever med hiv i Afrika söder om Sahara.

– Vi såg att högre virusmängd i blodet under pågående behandling hade en tydlig koppling till personer i lägre välståndskategorier och med mobilitet i arbetskraft. Det vill säga personer som behöver resa till flera olika platser för arbete, ibland långt hemifrån. Vi kunde bland annat urskilja lastbilsförare som tillhörande till denna grupp, vilket antyder att dessa typer av arbeten kan utgöra en risk för framgångsrik hivbehandling. Om sambanden är en orsak eller korrelation kan studien däremot inte svara på, säger Martin Plymoth.

Forskningsstation knuten till Lunds universitet

Totalt 307 individer med hivinfektion deltog och delades in i två jämnstora grupper (fall-kontroll) utifrån om de hade höga virusnivåer i blodet eller virusnivåer som inte var mätbara, så kallade idealpatienter. Deltagarna var vuxna personer från 15 år och uppåt som fick antiretroviral behandling på etiopiska hälsocenter och vars virusnivåer hade mätts inom tre månader innan studiestarten. Forskarna intervjuade samtliga deltagare för att få detaljerad information om individernas socioekonomiska förhållanden, sjukdomshistoria och sociala beteenden.

Undersökningarna genomfördes i Adama och i två mindre städer belägna längs huvudvägen från centrala Etiopien till hamnen i Djibouti. I detta område är individer tillhörande riskgrupper som lastbilsförare och sexarbetare fler och förekomsten av hiv högre än den är hos den allmänna etiopiska befolkningen, och här finns även en av de stora transportlederna i landet.

– Majoriteten av deltagarna kom från storstadsområden och därför kan vi inte säkert säga om vi ser samma kopplingar hos personer i landsbygdsområdena som lever med hiv, säger Per Björkman, professor i klinisk infektionsmedicin vid Lunds universitet och överläkare på Skånes universitetssjukhus i Malmö, och som varit med och lett studien.

Forskarna menar ändå att resultaten tydligt visar hur angeläget det är att ta hänsyn till socioekonomiska förhållanden hos individer i låginkomstländer för att säkerställa välinställd hivbehandling.

Studien är baserad på resultat gjorda vid en forskningsstation knuten till Medicinska fakulteten vid Lunds universitet, inrättad 2010 för forskning inom infektionsmedicin och global hälsa. Här undersöker svenska och etiopiska forskare hur de kan utveckla nya metoder som förbättrar diagnostik och behandling i låginkomstländer för tbc och resistenta former av hiv.

Den vetenskapliga artikeln “Socio-economic condition and lack of virological suppression among adults and adolescents receiving antiretroviral therapy in Ethiopia” är publicerad i PLOS ONE, 15 december 2020.