I den färska rapporten, Ändra allt!? En högskolepolitik för vår tid, beskriver Mats Benner och Sylvia Schwaag Serger hur svenska lärosäten de senaste tjugo åren fått mer och mer pengar, men trots det tappat styrkursen. Att använda resurserna effektivt har stått högt på agendan. Det som gått förlorat på vägen är vilja, ambition och riktning för den väg som högskolor och universitet bör ta, menar de två professorerna i forskningspolitik.
– Det gäller såväl högskolepolitiken som ute på lärosätena. Ingen verkar veta vad man vill uppnå med de pengar som tillförs, eller vad man ska ha lärosätena till, säger Mats Benner.
Högskolepolitik och samhällsutmaningar
Svensk högskolepolitik gick i bräschen under efterkrigstiden, enligt de två forskarna. Det spelade ingen roll om det handlade om välfärdsstatens framväxt efter andra världskriget eller att skapa stabilitet när industrin krisade några decennier senare. Eller för den delen internationaliseringen i slutet av 1900-talet. Målet var att ta sig an och hitta lösningar på den tidens utmaningar. Idag saknar de två forskarna liknande mål.
Istället går universitet i andra länder i frontlinjen. Som exempel pekar Sylvia Schwaag Serger på universitetet i Utrecht i Nederländerna som valt att inte längre ställa upp på ett av de största rankningsinstitutens, Times Higher Education, villkor.
– Man tycker att kriterierna driver universitetet åt fel håll och att det blir för mycket fokus på kvantitativa mått som till exempel citeringar, säger Sylvia Schwaag Serger och fortsätter:
– Vi jämför och kvantifierar lärosätenas betydelse och kvalitet genom att mäta olika variabler istället för att kanske fundera på vilken väg som lärosäten bör ta för att förändra vårt omgivande samhälle till det bättre.
Jämförelser viktiga
Mats Benner och Sylvia Schwaag Serger betonar att kvalitetsjämförelser kommer att fortsätta finnas och fyller en viktig funktion. Däremot hoppas de att framtidens jämförelser tar sitt avstamp i lärosätenas förmåga att ta sig an de stora samhällsutmaningarna och inte lika mycket i antalet citeringar i högt rankade tidskrifter.
– Som det ser ut idag vinner svenska lärosäten varken det traditionella rankningsracet eller det nya, vi är vare sig särskilt synliga eller innovativa, säger Mats Benner.
I rapporten beskriver forskarna hur politiker sedan mitten av 1990-talet har talat om större ansvar och ökad autonomi för lärosätena. Men i realiteten har staten inte vågat sluta styra. Lärosätena har å sin sida eftersträvat autonomi, men inte vetat hur man ska hantera den. Resultatet har lett till oklarhet och att ingen litar på den andre.
Sylvia Schwaag Serger och Mats Benner vill se ”en social mobilisering” inom högre utbildning och forskning. På så vis skulle det skapas förutsättningar för gemensamma mål. De menar också att det behövs en samlad högskolepolitisk utredning som tar hänsyn till alla områden för högskolan. En tredje rekommendation är att politiken skulle kunna använda finansiella medel för att öka profileringen både inom och mellan universitet.
Profilering en väg framåt
Profilering har enligt dem fungerat bra i till exempel Tyskland och i Finland. I Sverige drev den förra S-ledda regeringen frågan, men kruxet var att förslaget inte föregicks av en utredning och det fanns ingen tydlig målsättning, enligt forskarna.
– Det var oklart vad politikerna ville med nationella profilområden och det var oklart hur universiteten förväntades agera. Det är ganska symptomatiskt för hela problembilden som vi beskriver: när man gör något så gör man det snabbt och inte helt genomtänkt, säger Mats Benner.
Fotnot: Rapporten Ändra allt!? En högskolepolitik för vår tid ingår i forskningsprojektet Högre utbildning och forskning.
