I Båghallarna, ett före detta spårvagnsgarage i Malmöstadsdelen Sorgenfri, huserar en del av Konsthögskolan sedan 2018. Flytten hit var resultatet av att Malmö stad behövde fler utrymmen för den kommunala grundskolan, vilket ledde till att Konsthögskolan tvingades lämna sina tidigare lokaler i Mellersta Förstadsskolan.
Då var protesterna högljudda, men när Maj Hasager, rektor för skolan sedan 2021 och verksam som lärare sedan 2011, nu vandrar genom de stora, ljusa lokalerna i Båghallarna konstaterar hon att det blev bra ändå till slut – trots att verksamheten nu är utspridd på tre platser runt om i staden.
Här finns gott om utrymme för både kontor, verkstäder, projektrum och – det kanske viktigaste av allt – 63 enskilda ateljéer som är en stor anledning till att Konsthögskolan är så populär bland presumtiva studenter. Vid terminsstart tilldelas alla nya studenter på bachelor- och masternivå en ateljé på 12–15 kvadratmeter att disponera.
– Det är studenternas rum där de kan vara och tänka, läsa och producera. Kopplingen mellan det teoretiska och det praktiska är väldigt stark här och något som skiljer oss från många andra skolor, säger Maj Hasager.
På studenternas initiativa
Den här torsdagen är det ganska tomt i Båghallarna. Många av studenterna befinner sig i skolans lokaler i Mazettihuset på Bergsgatan och förbereder en gemensam utställning. En av de få som är på plats öppnar dörren till sin ateljé och låter Maj Hasager kika in. Den senare är noga med att inte gå över tröskeln, utan spanar in i rummet från dörröppningen.
Studenterna har tillgång till sin ateljé under hela studietiden, årets alla dagar och dygnet runt. Hit in har lärarna inte automatiskt tillträde. Att all handledning och feedback sker på studentens initiativ är en markant skillnad mot hur det fungerar inom de flesta andra områden på universitetet, och har sin förklaring i det som är hela grundidén med skolan.
Traditionellt sett, berättar Maj Hasager, har konstskolor präglats av en tydlig hierarki mellan mästaren, det vill säga professorn, och eleven. När Konsthögskolan grundades 1995 ville initiativtagarna bryta sig loss från den modellen och skapa vad Maj Hasager kallar en icke patriarkalisk struktur.
– Vår grundtanke är att studenterna själva bygger sin utbildning utefter vad de behöver. De väljer vilka kurser de ska gå, vilka tekniker de ska använda och när de behöver handledning. Det konstnärliga tänkandet skiljer sig väsentligt från den vetenskapliga traditionen. Det finns en hög grad av individualitet i utbildningen som också speglar konstnärskapet.
Ska träffa läraren två gånger per temin
Konsthögskolan strävar efter att vara en skola där man får testa, misslyckas och testa igen. Samtidigt är det frihet under ansvar som gäller. Och det finns tydliga ramar för verksamheten, understryker Maj Hasager. Den första terminen består till stor del av teoretiska och obligatoriska kurser för att studenterna ska lära känna utbildningen, skolan och varandra. Efter det blir studierna betydligt friare, men studenterna ska boka in minst två, helst fler, så kallade studiovisits per termin då läraren får komma in i ateljén och ge handledning och diskutera frågor som uppstått.
– Studenten släpper in lärarna när han eller hon är redo. Med det sagt har vi bra koll på våra studenter. I början av terminen träffar vi alla för enskilda samtal, som ska vara en plats för studenterna att ta upp allt de funderar på. Det kan handla om utbildningsfrågor, konstnärliga frågor eller helt personliga saker. Detta är ett rum för studenterna och vi vill att de ska känna att de är nära lärarkollegiet och institutionen. Samtidigt är det här en konstnärlig utbildning och studenterna måste få tid till att skapa konst.
Lärarens viktigaste uppgift
I en utbildning där den kreativa processen är så central, går det inte undervisa och handleda på det klassiska viset, menar Maj Hasager. Oförutsägbarheten i den konstnärliga processen är en betydande del av konstnärskapet och den processen rör sig i vågor. Här är lärarnas viktigaste uppgift att veta när de ska avvakta och när de ska pressa på studenterna. Risken för att studenter skulle halka efter till följd av de stundtals långa perioderna mellan handledningstillfällena tror hon är minimal.
– Det händer såklart att folk blir låsta och inte kommer vidare, men det går inte så länge mellan träffarna så vi hinner fånga upp dem. Om en person inte har bokat in tillräckligt många studiovisits tar vi ett möte för att prata om situationen. Två gånger per år samlas dessutom lärarkollegiet och går igenom alla studenter och deras utveckling.
Lägger grund för framtiden som konstnär
Den pedagogiska idén om att de själva tar ansvar för sin utbildning verkar tilltala studenterna – i år hade Konsthögskolan cirka 600 sökande till tolv platser på bachelorprogrammet i fri konst. Kombinationen av teori och praktik lägger en bra grund för framtiden som konstnär, konstaterar Maj Hasager.
– 90 procent av våra alumner identifierar sig fortfarande som konstnärer tio år efter att de har gått ut, och jag tror att det beror på att här får man förutsättningarna för att kunna verka som konstnär. Det är vi jättenöjda med.
Ingen administration för lärarna
En annan sak som gör att Konsthögskolan sticker ut jämfört med andra institutioner är att alla lärare och professorer är befriade från administrativa uppgifter. Det är en fråga om konkurrenskraft, enligt Maj Hasager.
– Om vi ska kunna mäta oss med andra europeiska skolor måste vi ha de bästa lärarna, det vill säga internationella konstnärer som verkar på högsta nivå. Och varför skulle de vilja komma hit om de är tvungna att syssla med en massa administration? Vi kan bara attrahera dem om vi har bra villkor. Dessutom visar det studenterna att konsten är viktig. Hur ska man motivera en ung konstnär att tänka nytt och kreativt om de ser att vi är tyngda av administration?
