Ester Barinaga, professor i entreprenörskap på Ekonomihögskolan har länge studerat olika typer av medborgarinitiativ, socialt entreprenörskap och gräsrotsinnovation. Hon beskriver att hon snabbt blev uppslukad av lokala valutor som forskningsområde.
– Jag tittar på social hållbarhet och har på senare år fokuserat på lokala valutor. I själva designen av vårt konventionella penningsystem ligger roten till många hållbarhetsproblem, allt från ojämlikhet till miljöförstöring. Att studera lokala valutainitiativ är som att ha ett minilabb. Man kan undersöka hur monetära system fungerar och hur olika regler påverkar socio-ekonomisk dynamik, eller visa varför användare agerar på vissa sätt, säger Ester Barinaga.
Motsägelsefulla valutor
Konventionella valutor bär på en inre motsägelsefullhet då det å ena sidan krävs att individerna är villiga att spendera för att få pengarna att cirkulera och ekonomin att fungera. Å andra sidan ska pengarna anses ha ett värde i sig så de kan användas som besparing och då tas valutan ur cirkulation.
En nationell valuta eller en valuta som euron kan fungera bra när ekonomin växer, men vid en kris så kanske arbetslösheten ökar markant och tillgången på pengar minskar. Dock finns fortfarande behov av varor och tjänster samtidigt som kompetensen finns kvar, utan att användas. Då kan ett lokalt penningsystem visa sig vara räddningen.
Studerar lokala valutor i Kenya
Ester Barinaga är involverad i ett projekt i Kenya där hon studerar lokala valutor som startade i pappersform och sedan gick över till blockkedjeteknik. Inom ramen för projektet startades först en valuta i en slum i Kisumu, Kenyas tredje största stad. Den fungerade inte riktigt, delvis för att den startade under coronapandemin, men också för att den produktiva kapaciteten i slummen inte var hög nog. En andra variant startades i ett landsbygdsområde.
– På landsbygden var det häpnadsväckande att se fält där majsen inte plockades för att bonden inte hade pengar att betala dagsarbetare. Och jag såg fält som låg i träda för att bonden inte hade råd med utsäde. Utifrån detta så byggde vi penningsystem som kopplade de oanvända resurserna med befintligt behov. Vi designade det som en mutual credit, ett system där valutan skapas i det ögonblick då köpare och säljare kommer överens om en transaktion, säger Ester Barinaga.
Upplägget bygger på att man är överens om en sorts betalning som också kan användas vidare. Exempelvis när två personer är överens om att köpa/sälja en skjorta, så kan det stå –100 på köparens konto och +100 på säljarens konto. I den stunden har det skapats 100 monetära enheter och säljaren och köparen är kvitt. Däremot är köparen skyldig de som deltar i den lokala valutagemenskapen 100 i form av varor eller tjänster. Syftet är inte att folk ska spara för då kan andra inte komma ur sina skulder.
Lokala valutor ett komplement
På så sätt är de lokala valutorna ett komplement till de konventionella. Vanligtvis kan de inte konverteras till vanliga pengar heller för då finns risk att vissa börjar samla på hög. Poängen är att de ska cirkulera, få igång verksamheter inom ett avgränsat geografiskt område och tillfredsställa konsumtionsbehov, medan den konventionella valutan kan användas för sparande.
I den brasilianska kommunen Maricá har borgmästaren gett ut en lokal valuta, mumbuca. Valutan ges ut som en sorts medborgarlön. Under pandemin blev det tydligt att staden inte drabbades av ökad fattigdom, utan de lokala pengarna fick den lokala ekonomin att fortsätta fungera. Nu har åtta städer i regionen Rio de Janeiro introducerat den lokala valutan.
Stor variation
Hur olika lokala valutor utformas och används varierar enormt, delvis på grund av anledningen till varför de uppkommit, men också beroende på vem eller vilka aktörer som skapat dem. Det kan vara ett enskilt företag, en kommun, eller en grupp medborgare.
På frågan om lokala valutor borde införas i alla samhällen blir Ester Barinaga först fundersam, men ganska snabbt svarar hon med ett tydligt ”JA!”.
– Lokala valutor skapar lokalt engagemang. Man bryr sig mer, man handlar lokalt och stöttar varandra. Det hjälper oss att se oss som beroende av varandra. De blir som små laboratorier för nya samhällsformer. Man bygger nya förhållanden med varandra. Det formar om oss.
