Javascript är avstängt eller blockerat i din webbläsare. Detta kan leda till att vissa delar av vår webbplats inte fungerar som de ska. Sätt på javascript för optimal funktionalitet och utseende.

Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Ny forskning vill nyansera bilden av natur i staden

En ”asfaltsblomma” på en husgavel i favelan Rocinha, Rio de Janeiros största slumområde. Foto: Ebba Brink.
Bilden av vad som utgör natur i urbana miljöer, och hur den värderas, behöver breddas menar forskarna Sanna Stålhammar och Ebba Brink. Foto: Ebba Brink.

Rik på djur och växter; en tillflykt för att stilla oro och en källa till ny energi. En plats för rekreation och odling. Så beskriver sluminvånare i Rio de Janeiro sin naturliga omgivning i intervjuer. Det är en sida som sällan lyfts och som står i stark kontrast till den gängse beskrivningen av favelor som hektiska och farliga ställen. Det menar Lundaforskarna Sanna Stålhammar och Ebba Brink, som vill nyansera bilden av urban natur och göra grön stadsplanering mer inkluderande.

– Fler röster och perspektiv behövs i diskussioner om hur natur och infrastruktur i mångmiljonstäder som Rio de Janeiros ska förvaltas, bevaras och utvecklas. Bilden av vad som utgör natur i urbana miljöer, och hur den värderas, behöver breddas, säger Sanna Stålhammar, som disputerade i våras vid Lunds universitets centrum för studier av uthållig samhällsutveckling, LUCSUS.

I en ny studie, publicerad i tidskriften Urban Ecosystems, intervjuade Sanna Stålhammar och kollegan Ebba Brink invånare bosatta i favelan Rocinha, Rio de Janeiros största slumområde. Rocinha är beläget på en bergssluttning, inklämd mellan skogen Tijuca och några av Rios rikaste områden. Tillsammans med forskarnas iakttagelser på plats fick fokusgrupper från favelan svara på frågor om vad naturen betyder för dem, hur de ser på sina omgivningar, hur de använder naturen och vilka problem de kopplar till den.

En gata i favelan  i Rio de Janeiro i Brasilien. Foto: Ebba Brink.
Favelan Rocinha, Rio de Janeiros största slumområde, är beläget på en bergssluttning, inklämd mellan skogen Tijuca och några av Rios rikaste områden. Bild: Sanna Stålhammar.

Naturen är en viktig del av invånarnas liv

Resultaten från intervjuerna ger en mer positiv bild än den allmänt utbredda uppfattningen – där naturmiljön i favelorna ofta associeras med sopor, naturkatastrofer och gängvåld. Förvisso lyfte deltagarna fram hur nedskräpning, avloppsproblem och avskogning har påverkat omgivningen negativt – de mindes mer och friskare natur några årtionden tillbaka. Trots detta var den lokala naturen en viktig del av deras liv.

Intervjupersonerna beskrev religiösa, spirituella och känslomässiga upplevelser kopplade till att vistas i skogen och på stranden – flera intervjupersoner beskrev naturen som en kraft som kan rena en från oro och smärta. Naturen gav möjligheter till rekreation och att få ny energi. Inom vissa grupper beskrev man hur naturen användes för religiösa riter och bön eller insamling av medicinalväxter. Flera av de intervjuade gjorde samma koppling mellan grönska och nyttor som frisk luft och skydd mot extrema temperaturer som de senaste årtiondenas forskning pekat ut. För många personer väckte naturen barndomsminnen av lekar i omgivningen med vänner och familj.

– Studien visar att intervjupersonerna värdesätter sin omgivning, trots att slummen ses i ett negativt ljus av många brasilianare. Man ska inte förringa problemen, men den negativa bilden bidrar till att förstärka utanförskapet i dessa stadsdelar, säger Ebba Brink.

Hon berättar att det idag finns många favelaorganisationer som samarbetar för att lyfta fram sina hållbara lösningar, inklusive ekosystembaserade metoder för att hantera avlopp och översvämningar. Många favelor, som ju en gång uppkom som en ”lösning” på en bristande bostadspolitik och stadsplanering, blir idag allt mer organiserade.

– Positiva berättelser om favelan blir viktiga pusselbitar för att visa för politiker att dessa områden är en kraft att räkna med; med natur, hållbarhetsinnovationer och urban kultur, säger Ebba Brink.

Studien utforskar alternativ till ekosystemtjänster

Sanna Stålhammar and Ebba Brink utforskar i studien ett nytt ramverk som kan komplettera metoder för att utvärdera ekosystemtjänster. Ekosystemtjänster syftar på nyttor som naturens ekosystem ger människan och som bidrar till vår överlevnad och livskvalitet, som pollinering, vatten och naturupplevelser. På senare tid har det utvecklats andra analysmetoder som strävar efter att ta ett mer holistiskt grepp om människans relation till naturen. Ett sådant är urban biokulturell diversitet (urban biocultural diversity), som kan användas för att utvärdera hur biologisk mångfald används och uppfattas i urbana stadsmiljöer där olika kulturer samsas, med fokus på just diversitet.

De förklarar att ramverken har tagits fram för att underlätta arbetet med att bevara den biologiska mångfalden och samtidigt stödja stadsplanering och utveckling av gröna miljöer och infrastruktur.

– Det är bra att stadsplanerare, naturvårdsplanerare och forskare kan samlas runt gemensamma ramverk, som för ekosystemtjänster. Problemet är att ramverken inte är utvecklade för städer som Rio de Janeiro, och sällan inkluderar en mångfald av röster. De har ofta för stort fokus på naturen som en tjänst, eller vissa mått på biologiska mångfald, snarare än på hur vi människor interagerar med naturen i olika kulturella kontexter, säger Ebba Brink.

Mer fokus på mångfald i grön planering

I framtiden vill forskarna se mer inkluderande ramverk som kan vägleda stadsplanering i olika delar av världen. Metoder som tar höjd för att olika invånare använder och uppfattar naturen på olika sätt. För att det ska bli verklighet måste fler röster och perspektiv höras, och fler behov synliggöras i diskussioner om hur stadens natur ska utvecklas. Ett exempel är hur man hanterar invasiva arter som exempelvis jackfruktträdet. Frukten äts idag av många Riobor men träden ses som ett problem av stadens miljövårdare. Naturområden i städer kan också bära på negativa eller traumatiska minnen för vissa grupper, till exempel kollektiva minnen av statligt våld och fördrivningar.

Forskarna framhåller att det är en stor utmaning att inkludera bredare grupper i grön stadsplanering. Speciellt i städer som Rio de Janeiro, som har stora klyftor mellan olika samhällsskikt.

– Hur vi mäter och utvärderar människans relation till naturen ligger till grund för vad vi ser som viktigt att bevara och förvalta. Det är viktigt att bredda diskussionerna och utmana etablerade synsätt – annars utesluts redan utsatta grupper. Det leder till frågor om inkludering: vems natur bevarar vi, och vilkas behov kommer först? säger Sanna Stålhammar.

Samtidigt varnar forskarna för ett alltför ensidigt fokus på enskildas användning och preferenser:

– Vi måste även förstå de bredare samhälleliga strukturer som bidrar till att både människor och natur kommer till skada, avslutar Ebba Brink.

Ladda ner artikeln: Urban biocultural diversity’ as a framework for human–nature interactions: reflections from a Brazilian favela, publicerad i Urban Ecosystems på Springer.com

Om forskarna

Ebba Brink är postdoc vid Lunds universitets centrum för studier av uthållig samhällsutveckling, LUCSUS.
ebba [dot] brink [at] lucsus [dot] lu [dot] se

Läs mer om Ebba Brinks forskning på lucsus.lu.se

Sanna Stålhammar disputerade nyligen vid Lunds universitets centrum för studier av uthållig samhällsutveckling, LUCSUS.
sanna [dot] stalhammar [at] lucsus [dot] lu [dot] se 

Intresserad av forskning och samhälle?
Prenumerera på Apropå!
I nyhetsbrevet Apropå varvas senaste nytt från Lunds universitet med kommentarer till aktuella samhällshändelser från några av våra 5000 forskare.