Tillsammans med kollegorna Alexandra Nikoleris och Valentin Vogl har Ellen Palm och Joachim Tilsted, forskare i miljö och energisystem vid LTH, Lunds universitet, nyligen publicerat en studie som analyserar företagens visioner om hur cirkulärt kol ska kunna lösa klimatproblemen.
Vad menas med cirkulärt kol?
– Cirkulärt kol handlar om att lagra, använda och återanvända kol från alla möjliga typer av produkter – plastavfall, koldioxid, biomassa, alger och ibland fossila bränslen. Visionen bygger på att så mycket kol som möjligt ska ingå i ett cirkulärt flöde, och att nya produkter ska baseras på förnybara eller återvunna råvaror.
– Det kan handla om att tillverka nya plast-och kemikalieprodukter från den koldioxid som släpps ut i samband med produktion av plast, pappersmassa, avfall eller cement, fånga in den från luften (vilket är dyrt), eller att kemiskt återvinna kol från plastavfall som bas för nya produkter.
Vilka är förespråkarna?
– Globala plast-och kemiföretag som BASF och SABIC, stora livsmedels- och dryckesföretag som Unilever, samt företagsorganisationer (Cefic), statliga aktörer (Europeiska kommissionen) och tankesmedjor som Nova Institute.
Varför har konceptet ökat i popularitet?
– I dag är nästan all plast som tillverkas fossilbaserad. Dessutom använder vi extremt mycket plast: i Europa använder vi runt 150 kilo per person och år.
– Cirkulärt kol ses här som ett sätt att minska växthusgasutsläppen från en ökande plast- och kemikalieproduktion. Genom att skapa cirkulära flöden föreställer sig industrin kunna fortsätta att producera plast i stor skala utan att bidra till ökade klimatförändringar.
Finns något problem med detta?
– Ja, de tekniker som konceptet bygger på existerar inte i stor skala idag. I nuläget bygger visionen snarare på förväntningar om vad tekniken kan komma att leverera i framtiden, snarare än dess nuvarande prestanda.
Finns fler utmaningar?
– Ja. Det behövs ofantliga mängder förnybar energi för att driva de processer som ska nyttja och återanvända kol från olika källor. Vidare krävs mycket pengar för att få tekniken på plats, som dessutom kan bli mycket svår att skala upp och få att fungera. En annan aspekt är att biomassan som behövs kan påverka den biologiska mångfalden och konkurrera med matproduktion.
Tolkar ni företagens engagemang som ”greenwashing"?
– Överlag är det så klart positivt att storföretagen vill bli mer hållbara. Vi kommer att behöva många olika lösningar för att komma till bukt med klimatproblemet.
– Elefanten i rummet är snarare att det ensidiga fokuset på just användning och återanvändning av kol helt förbiser hur en ökad plastproduktion bidrar till global nedskräpning, oftast i utsatta och fattiga länder, och stora miljöproblem. All plast kommer ju inte gå att samla in och kemiskt återvinna. Vidare lyser viktiga åtgärder, som bättre insamling, återanvändning, och en drastiskt minskad produktion med sin frånvaro.
Vad har företagen för incitament – mindre plastkonsumtion minskar ju intäkterna?
– I en omställning behöver vi tänka nytt. Om man ska bryta existerande skadliga produktionssätt måste företagen inte bara utveckla ny teknik utan också utveckla design och affärsmodeller som bidrar till att avsevärt minska plastproduktionen och stävja problemen den ger upphov till. I en sådan omställning kommer vissa aktörer förlora marknadsandelar och intäkter, medan andra kommer att vinna. Och ur ett samhälleligt perspektiv är det förmodligen viktigare att nå klimatmålen än att ett visst företag bibehåller sina marknadsandelar.
