När LUM träffar Morten Kjaerum handlar mycket om den rådande flyktingkrisen. Han har just blivit vald till ordförande i Europa-rådets flyktingorgan, ECRE. Och efter vår intervju ska han leda en paneldebatt om hur Europa bör hantera flyktingfrågan.
Nyligen kritiserade han i media sitt hemland Danmark för att de låtit tusentals flyktingar passera landet på väg till Sverige. Hur borde då Danmark ha agerat?
– Vi måste samarbeta inom tydliga ramar och strukturer, säger Morten Kjaerum. Det värsta vi kan göra är att skuffa runt flyktingarna mellan oss.
Efter 35 år i de mänskliga rättigheternas tjänst – först startade han Danmarks institut för MR-frågor och därefter ett EU-kontor för grundläggande rättigheter – så har Morten Kjaerum en tydlig uppfattning om hur flyktingkrisen bör lösas.
– Det internationella samfundet måste bygga upp en flyktingmottagning i de länder som gränsar till de flyendes hemländer. Därifrån ska man sedan genom ett välfungerande system kvotera in flyktingar i andra länder.
Idag betalar det internationella samfundet, men framför allt flyktingarna själva, priset för att det inte satsats tillräckligt på FN:s flyktingorgan UNHCR.
– Under flera år har UNHCR flaggat för att de knappt får in en tredjedel av de resurser som de behöver för att kunna ta emot de som flyr från Syrien. Flyktingströmmarna över Medelhavet och den europeiska kontinenten är ett resultat av detta, säger Morten Kjaerum.
Han drar paralleller till hur det internationella samfundet löste krisen kring de vietnamesiska båtflyktingarna på 70-talet: Då, efter att samfundet upprörts över hur båtflyktingar i bräckliga farkoster bokstavligen skyfflades runt mellan grannländerna, beslöt man att lätta på trycket i regionen och 250.000 kvotflyktingplatser runt om i världen förhandlades fram. Det tog FN två veckor att fatta det beslutet.
Några år senare, i samband med kriget mellan Iran och Irak, tog ett liknande beslut i FN betydligt längre tid och resultatet blev nästan obefintligt: På fem år fick man fram 3000 kvotflyktingplatser. Den internationella solidariteten och viljan att hjälpa flyktingar hade alltså minskat drastiskt.
– Demokrati och mänskliga rättigheter är som kärlek; de måste vinnas varje dag, säger Morten Kjaerum, som menar att det just nu är läge för Europas politiker att rida på den våg av vilja till att hjälpa som man idag ser på flera håll i Europa.
Flyktingkrisen är just nu det mest iögonfallande exemplet på hur mänskliga rättigheter kränks. Men det finns förstås en massa andra mindre påtagliga fall där det också handlar om brott mot mänskliga rättigheter.
– Raoul Wallenberg-institutet måste visa på hur vardagen genomsyras av frågor om mänskliga rättigheter. När du köper en burk med krossade tomater för mindre än en tia så handlar det förmodligen om att den har producerats under slavlika förhållanden, säger Morten Kjaerum. Han berättar om ett test som han utsätter sig själv för med jämna mellanrum, det så kallade Ernesto-testet, som fått namn efter hans barnbarn.
– Jag vill att institutet ska arbeta på ett sätt så att Ernesto när han är tjugo år inte ska kunna ställa frågan. Varför gjorde ni inget åt detta? Hur kunde ni bara låta det ske?
Men trots att det idag ser riktigt mörkt ut för de mänskliga rättigheterna på vissa håll, som exempelvis Kongo och Syrien, så är Morten Kjaerum optimist.
– Fördelen med att bli äldre är att man får perspektiv, säger han och hävdar att i 90 procent av världens länder är situationen för de mänskliga rättigheterna mycket bättre än när han började arbeta inom fältet för 35 år sedan.
Text: Ulrika Oredsson
Foto: Gunnar Menander
Morten Kjaerum om…
… några viktiga framgångar för Raoul Wallenberg-institutet under de trettio år som institutet funnits:
– En åklagare i Kina berättade att våra utbildningar har bidragit till att man börjat se sina fångar som människor och inte som en grå kriminell massa.
– Institutet har utbildat en mängd jurister i mänskliga rättigheter och bidragit till forskningen på området. Vart jag än åker i världen träffar jag alumner från institutet.
… anklagelser om att samarbeta med människorättskommission i Burma med nära koppling till militärdiktaturen:
– Diskussionen kring vårt arbete i Burma är viktig eftersom det är svårt att arbeta i den sortens övergångssamhälle. Projektet är nytt och när vi utvärderar det om ett år får vi se om det lett till något positivt på människo-rättsfronten.
