Kanske var detta skribenternas avsikt? Hur som helst ter sig en jämförelse mellan LU och säg, Stanford, rätt otillbörlig. Exempelvis kan sägas att LU förra året mottog 18 miljoner kronor i donationer; motsvarande siffra för Stanford var drygt en miljard dollar! Inte konstigt att det blir en ”sämre internationell mix och minskad mobilitet”, som artikelförfattarna vill göra gällande; Stanford befinner sig uppenbarligen på en helt annan ekonomisk planet jämfört med LU och då blir det rimligtvis svårt att locka de åtråvärda internationella studenternas gunst. Vårt universitet har dessutom fungerat som akademisk institution i 350 år, betydligt längre än Stanford och Berkeley tillsammans. Jag finner det smått otroligt att LU hade överlevt alla dessa år om det verkligen rådde ”svårigheter [med att] prioritera och styra”, ”inavel”, ”besatthet av det mätbara” kryddat med ”dålig koppling till arbetsmarknaden” och ”outvecklad förståelse för vad omvärlden kan bidra med”. Tvärtom har LU och UU, som också får sig en känga i artikeln, utbildat mängder av framstående människor inom alla akademins grenar i sammanlagt nästan 1.000 år. Att sjösätta en massa förändringar på dessa lösa grunder vore katastrofalt, speciellt med det svenska skolsystemets erfarenhet av förändringar enbart för förändringens skull. Och precis som prorektor Eva Wiberg klokt påpekade, borde vi snarare jämföra oss med universitet i Europa – dessa lever ju i en ekonomisk verklighet mer liknande vår. Bologna, Heidelberg och Salamanca kan säkerligen utgöra en ännu bättre inspirationskälla för förbättringar än Berkeley och Stanford. Gräset är inte alltid grönare på andra sidan Atlanten.
Adrian Mehic
Lärare och student, Statistiska institutionen, Ekonomihögskolan
SVAR: "Alltid vanskligt att jämföra"
Att jämföra är alltid vanskligt: ska det vara med dem som upplevs som bättre, lika bra eller sämre? Med den som är lika gammal, yngre eller äldre? Svåra frågor. Jämförelser ger samtidigt möjlighet att fundera över praktiker och ambitioner. Därför kan det ligga ett värde i att jämföra sig med de allra främsta inom ett fält och att fundera över hur de tagit sig dit. Avsikten med den rapport som refererades i LUM var att identifiera specifika drag hos universitet som har nått högsta internationella ryktbarhet. Dessa drag – gemensamma för det delstatliga Berkeley (med bara blygsam egen förmögenhet) och det privata och rika Stanford – var att bedriva utbildning och forskning i nära samverkan, att aktivt och öppet rekrytera personal och studenter, och att utveckla krävande visioner för all verksamhet. Detta kanske inte faller alla på läppen, men tillsammans har det gjort dessa universitet till vad de är idag. De är för övrigt också samma ambitioner som vägleder internationellt högt värderade universitet som Basel (1460), Köpenhamn (1479) och Leiden (1575). Lärdomarna kan tillämpas överallt, även hos de gamla och statliga universiteten.
Mats Benner
Sylvia Schwaag Serger
