Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Chemical communication in mating shore crabs Carcinus maenas

Författare

  • Mattias Ekerholm

Summary, in Swedish

Popular Abstract in Swedish

Att kunna lokalisera och bedöma en partner är en av de, evolutionärt sett, viktigaste egenskaperna hos alla sexuellt reproducerande organismer. För att möjliggöra detta använder sig ett djur sig av olika (visuella, taktila, akustiska och kemiska) signaler för inomartskommunikation.



Jag har genom att studera kemiska signaler för inomartskommunikation (s.k. feromoner) hos strandkrabban Carcinus maenas kommit fram till att ämnen från motsatta könet kan spela stor roll för den naturliga sekvensen av parningsbeteenden, från sökande till parbildning. För att visa på detta har jag undersökt feromonresponser till motsatta könet hos både hanar och honor i tre rumsliga kontexter.



Hanar söker efter källan till honferomoner, och beroende på feromonkoncentration och avstånd så blir responsen en allt högre grad av parningsrelaterade beteenden.



Responserna till honurin varierar mycket, och påverkas dels av ett primerferomon i honans urin och dels av honans ömsningsstatus och hanens status.



Honferomonet har beroende på bristande långdistansegenskaper dock inte kunnat förklara hur hanar attraheras på distans till honor, befintliga bevis visade snarare på motsatsen, att honor söker efter hanar. Honor I rätt ömsningsstadie söker upp hanar över långa avstånd. Honorna kan skilja på han och hondoft och att de faktiskt visar på ökad sökaktivitet, riktad mot handofter, medan hondofter inte utlöser detta sökande. Precis som hos honan finns feromonet i hanens urin, och vid höga urinkoncentrationer så visar honan upp parbildningsspecifika beteenden på liknande sätt som hanen gör till honferomonet. Honorna kan också skilja på, och föredrar att söka sig till dominanta hanars doft. Honorna drogs även i högre grad till dominanta hanarna de hade sett fightas tidigare än till obekanta dominanter.



Jag har genom min avhandling visat på hur kemisk kommunikation under parningen är av avgörande betydelse för en marin art, i detta fall strandkrabban. Resultaten visade också på ett feromonkommunikationssystem intimt knutet till parningsstrategin (lek), och att fullständiga stereotypa beteenden i anslutning till parningen kan utlösas av doftstimuli från det motsatta könet.

Publiceringsår

2005

Språk

Engelska

Dokumenttyp

Doktorsavhandling

Förlag

Department of Cell and Organism Biology, Lund University

Ämne

  • Zoology

Nyckelord

  • Zoology
  • Urine communication
  • Behavior
  • Spatial scale
  • Male pheromone
  • Primer pheromone
  • Zoologi
  • Olfaction

Status

Published

Handledare

ISBN/ISSN/Övrigt

  • ISBN: 91-85067-19-9

Försvarsdatum

29 september 2005

Försvarstid

10:00

Försvarsplats

Zoology building, Helgonavägen 3 223 62 Lund

Opponent

  • Thomas Breithaupt (Dr)