Kvinnors rätt till högre statstjänster - Diskussionen om behörighetsfrågan i Sverige 1919–1923
Författare
Summary, in Swedish
I denna uppsats görs ett nedslag i den del av kvinnorörelsens historia som behandlar kvinnors rätt till högre statstjänster. Kvinnor hade varit aktiva på den statliga arbetsmarknaden sedan mitten av 1800-talet och sedan år 1870 haft tillgång till universitetsstudier. Ändå hade de ingen rätt att tillträda högre statliga tjänster och kunde exempelvis inte bli universitetslärare, domare, ämbetsman, sjukhusläkare eller provinsialläkare. Den s.k. behörighetskommittén tillsattes år 1919 för att utreda saken. Kommitténs betänkanden samt riksdagsdebatterna som fördes i kamrarna angående kvinnors behörighet ligger till grund för denna uppsats.
Diskussionen om kvinnors behörighet fördes under en tid då det demokratiska genombrottet redan var ett faktum, i och med beslutet om kvinnlig rösträtt år 1919. Könens likställighet på det offentligrättsliga området tycktes av många redan erkänd, men det var mer komplicerat än så. Föreställningarna om kvinnans olämplighet för vissa tjänster var seglivade och debatten dubbeltydig. Samtidigt som likställigheten premierades användes kvinnans avvikande natur både som skäl för och emot behörighetsreformerna. Uppsatsen behandlar behörighetsfrågan utifrån resonemang och åsikter uttryckta av riksdagen och behörighetskommittén. Syftet har varit att försöka fastställa behörighetsfrågans karaktär, huruvida den uppfattades som en demokratifråga eller som en s.k. kvinnofråga. Jag har även ämnat söka ett svar till om det går att urskilja gemensamma uppfattningar om kvinnor bland reformförespråkare och skeptiker. I min slutliga analys konstaterar jag att förespråkare och skeptiker delade uppfattningen om kvinnan som bärare av specifika egenskaper. Jag kommer även fram till att behörighetsfrågan i sitt sammanhang där och då i huvudsak betraktades som en kvinnofråga. Argument baserade på ren rättvisa, om kvinnors medborgerliga rätt att konkurrera på arbetsmarknaden på samma villkor som män vägde tungt, men inte nödvändigtvis tyngre än argument baserade på samhällsnytta och ekonomiska vinningar.
Diskussionen om kvinnors behörighet fördes under en tid då det demokratiska genombrottet redan var ett faktum, i och med beslutet om kvinnlig rösträtt år 1919. Könens likställighet på det offentligrättsliga området tycktes av många redan erkänd, men det var mer komplicerat än så. Föreställningarna om kvinnans olämplighet för vissa tjänster var seglivade och debatten dubbeltydig. Samtidigt som likställigheten premierades användes kvinnans avvikande natur både som skäl för och emot behörighetsreformerna. Uppsatsen behandlar behörighetsfrågan utifrån resonemang och åsikter uttryckta av riksdagen och behörighetskommittén. Syftet har varit att försöka fastställa behörighetsfrågans karaktär, huruvida den uppfattades som en demokratifråga eller som en s.k. kvinnofråga. Jag har även ämnat söka ett svar till om det går att urskilja gemensamma uppfattningar om kvinnor bland reformförespråkare och skeptiker. I min slutliga analys konstaterar jag att förespråkare och skeptiker delade uppfattningen om kvinnan som bärare av specifika egenskaper. Jag kommer även fram till att behörighetsfrågan i sitt sammanhang där och då i huvudsak betraktades som en kvinnofråga. Argument baserade på ren rättvisa, om kvinnors medborgerliga rätt att konkurrera på arbetsmarknaden på samma villkor som män vägde tungt, men inte nödvändigtvis tyngre än argument baserade på samhällsnytta och ekonomiska vinningar.
Avdelning/ar
Publiceringsår
2018
Språk
Svenska
Fulltext
- Available as PDF - 267 kB
- Download statistics
Dokumenttyp
Examensarbete för kandidatexamen
Ämne
- Law and Political Science
Nyckelord
- rättshistoria
Handledare
- Emma Ahlm