Hur skapas världens mest attraktiva miljö för forskarsamhälle och näringsliv, liksom för kunskapsturister, spontanbesökare, skolungdomar? Den frågan får 100 svar i en skrift som Johan Wester och Folke Rydén – med stöd från Science Village Scandinavia och Sparbanken Skåne – står bakom och överlämnat till bland andra Vinnovas generaldirektör och tre av Sveriges ministrar under Almedalsveckan.
Vilken respons har ni fått på era 100 idéer?
– Responsen har varit jättebra, men det är processen framåt som är spännande. Skriften är resultatet av ett omsorgsfullt och kreativt arbete, och nu återstår att få olika idéer att fästa så att vi verkligen kan exploatera det kapital som förlagts till Lund i och med forskningsanläggningarna.
Vem tar ledartröjan i det arbetet?
– Science Village Scandinavia gör ett viktigt arbete, men det behövs fler. Problemet är att det på lokal, regional, nationell och internationell nivå finns skilda agendor och perspektiv, och oftast begränsade budgetar. Men vi måste ta ansvar och jobba ihop. Om synen blir förhärskande att Max IV och ESS är lokala verksamheter och gökungar som tar anslag i anspråk, om diskussioner grundar sig i missunnsamhet … ja, då sätts käppar i hjulet.
– Det lokala och regionala har helt klart en central roll, vi måste visa att vi verkligen vill detta. Varför skulle annars någon annan vilja hänga på? Storytelling är A och O nu.
Varför brådskar det att dra nytta av Max IV och ESS?
– Anläggningarna byggs för fullt och det är nu vi sår för framtiden. Om det offentliga, akademin och näringslivet inte steppar upp och satsar tar Lund, regionen och Sverige inte vara på chansen. Därför har vi på Skånemotor tillsammans med Folke Rydén kastat oss in för att hjälpa med den kreativa processen.
– Alla vill se ringar på vattnet. Men ringar på vattnet uppstår av ett plums, och plumset är inte Max IV och ESS, för de kommer att vara ganska slutna och förbehållna åt dem som forskar.
Er vision handlar om att skapa en kreativ fysisk miljö och ett helt ”ekosystem”. Berätta!
– Ingenstans i världen har något snarlikt genomförts som i Lund. Vi får inte bara en utan två forskningsanläggningar som byggs in i ett samhälle. De flesta liknande forskningsanläggningar ligger i utmarker. Jag tycker att det är värt att slå på trumman för denna skånska hållbarhetspräglade modell, där människor och olika samhällsfunktioner finns helt nära.
– Forskarbyn kan bli ett stort upplevelsecenter där idéer lyfter varandra. Nyfikenhet leder till innovationer som leder till nya lösningar för en bättre värld. Till och med den närmaste pizzerian kan bli en plats där forskare möts och utväxlar ord som senare leder till upptäckter som förbättrar våra liv och till att vetenskapshistoria skrivs.
Vilket blir ditt eget favoritställe?
– Jag är svag för det här med att samlas kring kunskap, vetenskap och nyfikenhet. Jag hoppas på ett Science Center där det finns mycket att uppleva och att de publika ytorna blir häftiga, som den planerade uteplatsen på taket. Nordöstra Lund och Science Village Scandinavia är inget man bara passerar utan vidare, det krävs en anledning att ta sig dit. Hur blir det så att folk verkligen söker sig hit? Varför ska en skolklass från Höör, ett pensionärsgäng från Hannover eller riskkapitalister från Sydkorea ta sig till Science Village?
– Jag hoppas att olika aktörer ska fortsätta att engagera sig och investera. Lund har fått en bra yta att plumsa i, och vi måste göra det med full kraft. Det här blir precis så mycket som vi vill – något otroligt eller ingenting alls.
Artikeln publicerades ursprungligen i LTH-nytt nr 1 2020 "Material och möjligheter".
