– När man utvecklar nya material är det viktigt att få med sig allmänheten direkt. Annars kan det uppstå problem om det visar sig att det finns säkerhetsrisker kopplat till materialen eller hur de används, säger Camilla Nothhaft, universitetslektor vid Institutionen för strategisk kommunikation, Lunds universitet.
Camilla Nothhaft förklarar att det just kring nano finns ett stort kunskapsglapp, även om människor vet mer nu än för 10–15 år sedan. Då visade studier i USA också att det bara var hälften av populationen som trodde att nano kunde bidra positivt till livet. I Europa var siffran ännu lägre. Skepsisen tror många forskare kommer från erfarenheterna kring GMO (genetiskt modifierad organism) där genmodifierade produkter utvecklades utan att allmänheten gradvis hade fått möjlighet att vänja sig och det blev en backlash.
– En lärdom från forskningen är att organisationer måste arbeta parallellt med kommunikation och säkerhet. Det handlar om att skapa långsiktigt förtroende hos allmänhet och politiker för hur säkerhetsfrågor som handlar om hälso-och miljöpåverkan hanteras, säger Camilla Nothhaft.
Utmaningar med att kommunicera kring nanomaterial
Att kommunicera om nanomaterial är dock förenat med många utmaningar enligt Lars Sickert, analytiker vid Tetra Pak. Han ingår i det samverkansinitiativ vid Lunds universitet som nu bjuder in företag och forskare till ett evenemang där kommunikation och tillit till nanomaterial är i fokus.
Lars Sickert påtalar att även om nanomaterial redan används i stor utsträckning är det fortfarande många företag som inte riktigt vet hur, och på vilket sätt, de ska kommunicera om detta till sina kunder. För samtidigt som det finns riktlinjer för hur nanomaterial ska produceras och hanteras utifrån ett arbetsmiljöperspektiv, föreligger osäkerhet kring vad som händer när materialet blir till avfall och förbränns, eller hamnar i naturen. En anledning till detta är att det är svårt att detektera nanopartiklar i miljön på grund av deras storlek. Därmed är det också svårt att utröna säkerhetsrisker kopplat till nanomaterial, och vid vilka koncentrationer de skulle kunna vara skadliga. Det skapar utmaningar för företag att följa en produkt genom hela livscykeln. En annan fråga handlar om vad som händer när material, som exempelvis plast, bryts ner till nanostorlek.
– Vi, och många andra företag upplever att det är svårt att närma oss nanoskalan, trots att det finns en otroligt stor potential i materialen som gör dem attraktiva att använda. Vi använder inte nanomaterial idag och vi vill säkerställa att ett sådant material kan bevisas säkert i alla led innan vi kommersialiserar det. Därför vill vi vara med och driva på forskning om nanosäkerhetsfrågor, säger Lars Sickert.
Miljö- och långtidseffekter viktiga att beakta
Lars Sickert och Camilla Nothhaft framhåller att det inte räcker att bara testa hur en produkt kan påverka människor eller djur i korttidsstudier. Miljö- och långtidseffekter är minst lika viktiga att beakta. De nämner solkräm som innehåller nanopartiklar som ett exempel. Dessa krämer lanserades på 1980-talet och har testats för att undersöka hur de påverkar huden, samt skyddar mot solens strålar. Forskning har nu visat att nanopartiklar från krämerna kan påverka akvatiska organismer.
– I detta fall kanske solkräm med nanomaterial fortfarande är det bästa valet för att inte bränna sig i solen. Men det faktum att nanopartiklarna kan påverka djurlivet i havet visar att det finns många aspekter att tänka på när man börjar använda ett nytt material. Hur väger vi olika risker mot varandra? Och vilka effekter blir viktigast, hur något påverkar människor i ett första skede, eller hur det kan påverka miljön och i förlängningen hälsan över tid?, säger Lars Sickert.
Nya bestämmelser i EU lagstiftning
Frågan om hur företag ska hantera nanomaterial och kommunicera kring dem brådskar. 2020 trädde nya bestämmelser i EU:s kemikalielagstiftning (REACH) i kraft. Nu måste tillverkare och importörer av nanomaterial eller produkter som innehåller nanomaterial uppfylla olika nano-specifika informationskrav gällande registrering och kemikaliesäkerhetsbedömningar av nanopartiklar. Problemet är att många testmetoder och riktlinjer för att kunna uppfylla dessa informationskrav saknas.
– Idag står många företag och famlar eftersom de inte vet hur de ska göra för att testa sina material. Det påverkar både deras förmåga att vara transparenta gentemot allmänheten och deras vilja att utveckla nya produkter. Det är ett stort problem, säger Camilla Nothhaft.
Stötta företag att hantera och kommunicera om nanomaterial
Ambitionen med evenemanget, Creating Trust in Nanotechnlogy, är därför att stötta företag i arbetet med att uppfylla lagkraven och kommunicera kring nanomaterial. Under dagen kommer pågående nanosäkerhetsforskning vid Lunds universitet att presenteras. Den omfattar nanopartiklars påverkan på aerosoler, vatten och akvatiska organismer och avfallsprocesser. Tillgängliga testmetoder kommer också att lyftas fram liksom forskning om EU:s kemikalielagstiftning.
– Vår övergripande förhoppning är att skapa ett framtida skandinaviskt Nanosafety Center som samlar företag och forskare. Tillsammans kan vi utveckla de metoder och standarder som idag saknas, och erbjuda företag möjligheter att testa sina material. Kan vi samlas på en nordisk nivå och arbeta tillsammans, kommer transparensen och kommunikation kring nanomaterial bli enklare, säger Camilla Nothhaft.
Evenemanget Creating Trust in Nanotechnology genomförs den 1 februari på zoom, 13.00 – 15.00. Det riktar sig till företag, forskare och en intresserad allmänhet.
