Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

”Vi vet ännu mindre om nanoplast än om mikroplast”

Foto på Tommy Cedervall
Tommy Cedervall. Foto: Inger Ekström

Världshälsoorganisationen WHO släppte nyligen en rapport som visade att mikroplaster i vatten inte tros utgöra en hälsofara för människor. Det är bra att svara på den oro som finns, men mer forskning om både mikroplaster och nanoplaster behövs innan vi kan dra definitiva slutsatser. Det menar Lundaforskaren Tommy Cedervall, programchef för Sveriges största forskningsprogram om riskerna med nanomaterial.

Hälsoriskerna med mikroplaster verkar vara få. Hur ser du på rapportens resultat?

Det är bra att WHO svarar på den oro som finns vad gäller mikroplaster, speciellt eftersom man har hittat mikroplaster i både kranvatten och buteljerat vatten. 

Sedan kanske sättet WHO kommunicerar på är lite märkligt. Rapporten säger ungefär: baserat på det vi vet så är det inte farligt. Men vi vet inte så mycket i nuläget. Det låter lite som: Its not dangerous – yet, i mina öron. Men överlag är det bra att det görs en sammanfattning av forskningsläget vad gäller mikroplaster och riskerna för människor.

Det jag själv tycker är mest intressant är att rapporten lyfter fram nanoplaster som ett område där det behövs mer forskning. 

Vad vet vi i dagsläget?

I dag vet vi inte hur nanomaterial, som exempelvis plaster i nanostorlek, påverkar naturen och oss människor. Vi vet inte heller hur naturen påverkar nanomaterial; vad händer exempelvis med materialens sammansättning och karaktär när de har legat ute i vattendrag och sjöar under en lång tid? Material i nanostorlek får nämligen andra egenskaper än samma material får i större storlek och blir mer reaktiva. Beroende på vilken miljö de befinner sig i, som exempelvis blod eller vatten, reagerar de med olika ämnen i sin omgivning.

Vi måste helt enkelt veta mer om nanomaterial innan vi kan dra några definitiva slutsatser

Nanoplaster är ju mycket, mycket mindre i storlek än mikroplaster och det gör att vi kan få i oss av nanoplaster på ett annat sätt  än mikroplaster. Nanoplaster kan tas upp av akvatiska organismer på ett annat sätt än vad större plastbitar kan göra. Det finns också forskning som tyder på att nanomaterial kan ansamlas i organismen. Vi måste helt enkelt veta mer om nanomaterial innan vi kan dra några definitiva slutsatser.

Var står forskningen inom risker och nanomaterial just nu?

Just nu arbetar vi och andra forskargrupper med att upptäcka eller detektera nanopartiklar ute i naturen. Det räcker inte med att bara testa hur nanopartiklar påverkar cellorganismer i laboratoriemiljöer, utan vi måste också undersöka hur det faktiskt ser ut i den verkliga världen. Nu kan vi bara detektera nanomaterial i högre koncentrationer, och det kanske inte alls är så det ser ut i naturen. Forskare arbetar med att ta fram metoder som ska kunna mäta lägre koncentrationer av nanopartiklar. 

Vi måste också undersöka hur det faktiskt ser ut i den verkliga världen

Vi vill också veta hur nanoplaster ser ut, vilken form de har. Tillverkade nanopartiklar är ofta formade som runda bollar. Men hur ser nanoplaster som legat ute i naturen ut? Formen är avgörande för att kunna utforska hur nanoplaster kan binda till, och påverka, olika vattenlevande organismer. 

Ett annat område som är intressant är hur nanoplaster påverkar jordmånen. Hur tar växter upp nanomaterial, och hur påverkar det i sin tur näringskedjan.  

Varför är forskningen om nanoplaster viktig?

Det är viktigt att forska om risker med alla typer av nanomaterial, inte bara plaster. Men just plast är kanske extra brådskande eftersom det finns så ofantliga mängder av plast ute i naturen. Det gör potentialen för att det ska bildas nanoplaster väldigt stor. 

Vi måste veta mer om riskerna och eventuella effekter innan vi med säkerhet kan säga om nanoplaster är farliga eller inte. 

Vad är mikroplast och nanoplast?

Mikroplast är plast som med tiden brutits ner till små bitar på upp till 5 millimeter. När nedbrytningen fortsätter blir plastbitarna ännu mindre och kallas då nanoplast. 

Tommy Cedervall

Tommy Cedervall är forskare och programdirektör för det Mistrafinansierade programmet Mistra Environmental Nanosafety. Det undersöker miljörisker med nanomaterial och hur de kan påverka människor och miljö. Det fokuserar specifikt på påverkan av tillverkade nanopartiklar samt på att utveckla policies och riskbedömningar för att säkerställa en trygg och innovativ utveckling av nanoteknologi i Sverige och internationellt. 

 

Tommy [dot] cedervall [at] biochemistry [dot] lu [dot] se (Tommy[dot]cedervall[at]biochemistry[dot]lu[dot]se)
Tel: 0701-47 33 57

Intresserad av forskning och samhälle?
Prenumerera på Apropå!

I nyhetsbrevet Apropå varvas senaste nytt från Lunds universitet med kommentarer till aktuella samhällshändelser från några av våra 5000 forskare.