– Vår översikt visar hur starkt plasten är låst till fossila resurser som olja och gas genom hela livscykeln. Vi måste bli mycket mer medvetna om dessa kopplingar om vi ska kunna göra förändringar, säger Fredric Bauer, biträdande universitetslektor vid Miljö- och energisystem vid Lunds universitet.
Tillsammans med kollegor från Lunds universitet, IVL Svenska Miljöinstitutet och Cambridge universitet, har han identifierat faktorer som skapar fossila inlåsningar, eller barriärer, inom alla steg i plastens globala värdekedja. Inlåsningarna har uppkommit på grund av den tröghet som finns inom, och skapas av, stora fossilbränslebaserade energisystem. I kombination med en stark ovilja hos många företag att lägga om sin verksamhet hämmas utvecklingen av alternativa energitekniker, hållbara system och ökad användning av förnybara råvaror. Forskarnas globala analys omfattar de senaste årens plastforskning och baseras på mer än 150 forskningsartiklar, rapporter och böcker.
Inlåsningar i plastens globala värdekedja indelat per område
1. Produktion
Infrastruktur, produktionsteknik och materialflöden baseras på fossila råvaror, där processer och system är integrerade för att använda fossila bränslen. I många fall är det samma, eller tätt sammankopplade fabriker, som både processar olja och gas, som producerar plast. Det är en utmaning att ställa om produktionen till att använda förnybara råvaror, speciellt vad gäller användningen av gas (framförallt etan från fracking i USA) som används av många av de industrier som har byggts upp på senare år. Samma teknik kan inte användas för förnybar råvara.
2. Användning
En ständigt växande efterfrågan på plast – till rätt pris. Den billiga fossilbaserade plasten, i kombination med materialets nästan oändliga funktionella egenskaper, slår ut alternativa material och förnybara råvaror. Samhällen har lärt sig använda plast som engångsmaterial inom näthandeln, takeway-industrin och livsmedelsbranschen. Plast tränger ut andra textilmaterial som bomull och ull, där polyester står för mer än hälften av den globala fiberproduktionen. Konsumenterna i sin tur förväntar sig att plasten ska bete sig, och se ut på, ett visst sätt.
3. Avfallshantering
Majoriteten av det globala plastavfallet läggs på deponier eller okontrollerade soptippar, något som leder till plastläckage i miljön. I västvärlden har förbränningen av plast ökat, men det leder till koldioxidutsläpp. Trots att återvinning är viktigt för att skapa mer cirkulära system, återvinns mindre än tio procent globalt. Den illegala handeln med plastavfallet har ökat efter att länder som Kina begränsat importen av plastavfall för återvinning.
4. Industriell organisation
Plast-och kemiindustrin är integrerad och kontrollerar hela värdekedjan inom plastproduktionen. Det finns existerande egenintressen och historiskt starka kopplingar mellan bolag som utvinner olja och gas och plastproducenter. Det finns också en ovilja mot att tänka nytt, och en dominans av marknadslogik för fossilbaserad plastproduktion. Det pågår stora investeringar för att expandera produktionen av fossilbaserad plast och andra kemikalier, som kan nyttjas i decennier framöver.
5. Policy och styrning
Styrningen av plastproduktion- och användning har varit historiskt fragmenterad och svag eftersom plast används inom många sektorer. Det gör att regleringar spänner olika politiska områden. Det finns stora statliga intressen i plast-och kemiindustrin, och en för stor tilltro till självreglering på marknaden. Vidare pågår lobbyingverksamhet för att mildra olika interventioner. Förbud mot engångsplastprodukter, restriktioner för export av plastavfall, och ett fokus på cirkulära system är dock faktorer som kan bidra till att göra plastsystemet mer hållbart.
Genom att sammanfatta fossila inlåsningar genom hela värdekedjan, samt även peka på hur industriell organisation och styrning påverkar, vill Fredric Bauer och hans kollegor trycka på vikten av integrerade insatser vad gäller plasten. För en analys som denna har saknats, anser de. Något som har lett till punktvisa och otillräckliga insatser, som exempelvis det stora fokuset på engångsplastprodukter vilket också färgar den svenska regeringens nya handlingsplan för plast som publicerades under våren 2022.
Tre vägar framåt för plasten
Fredric Bauer anser ändå att möjligheterna för att bryta plastens starka fossilberoende, och göra plastsystemet hållbart, är goda - om olika samhällssektorer samarbetar. Förändring kan åstadkommas genom att koncentrera insatser inom tre olika områden: smart användning, förnybara råvaror och cirkulära system. Dessa tre vägar identifierades redan 2018 inom forskningsprogrammet STEPS, Sustainable Plastics and Transition Pathways, som leds av Lunds universitet.
– Plast är ett otroligt komplext område. Men med tydliga mål, bättre kunskap om vad som hämmar omställningen, och en starkare styrning på sikt, kan vi förhoppningsvis vända utvecklingen, avslutar han.
