Han är ordförande i LU:s egen nämnd för oredlighet i forskning. Och den nämnden ska fortsätta att utreda ”andra avvikelser från god forskningssed”. Den nya lagen definierar oredlighet med tre faktorer: förfalskning, fabricering och plagiering. Övrigt, som exempelvis problematik kring medförfattarskap eller obehörigt användande av annans forskningsdata, ska hanteras lokalt som tidigare.
– Inte sällan kan ett och samma ärende innehålla både oredlighet och andra av-vikelser från god forskningssed, säger -Göran Sandberg som kan ana en viss fram-tida förvirring kring vem som ska utreda vad.
Utredare Magnus Gudmundsson bistår nämnden och är även sekreterare i LU:s etik-råd som vicerektor Bo Ahrén är ordförande i. Alla tre är överens om att det är bra med ett enhetligt nationellt regelverk kring definitionsfrågan av oredlighet. Och att lagen är särskilt viktig för de universitet och högskolor som idag saknar en egen fungerande organisation för hantering av misstänkt oredlighet i forskning.
– Vi har dock alltid legat i framkant med vår nämnd, säger Bo Ahrén.
Macchiarini-affären
Han ser den nya lagen som en direkt följd av Macchiarini-affären på Karolinska Institutet och menar att det är av största vikt att samhällets förtroende för forskningen behålls.
– Tappar vi det så får vi inga pengar och då blir det ingen forskning, konstaterar Bo Ahrén.
Magnus Gudmundsson berättar hur anmälningarna om vetenskaplig oredlighet har ökat särskilt från 2015. Totalt, sedan 2010, har nämnden haft cirka 40 fall att hantera – varav 35 efter 2015. Av de 40 fallen har rektor konstaterat oredlighet i sex ärenden, vilket har berört nio personer. I år har man än så länge öppnat tolv ärenden.
– Vi hade ju gärna velat avsluta dem och haft lite mer överlämningstid, men nu är det som det är och vi jobbar på som vanligt fram till nyår, säger Magnus Gudmundsson.
Bistå den centrala nämnden
Den nya lagen säger dock att lärosätet ska bistå den centrala nämnden, så en hel del lokalt arbete lär det bli i alla fall med de framtida oredlighetsärendena. Som anmälare kan man vända sig direkt till den nya nämnden eller gå via sitt lärosätes nämnd. Bedömer man härifrån att det handlar om oredlighet skickar man vidare uppåt, och får den centrala nämnden in anmälningar som de inte tycker är oredlighet skickar de tillbaka dem till lärosätet.
Att anmälningarna ökat kan bero på flera faktorer. Bo Ahrén menar att det är ganska naturligt eftersom mängden forskning ökar. Göran Sandberg tror inte att själva fusket är mer utbrett nu än tidigare, utan snarare på att forskarna är mer benägna att anmäla.
– Oredlighet är på agendan och konkurrensen om anslagen ökar, vilket kan innebära att de som blir utan och har någon typ av vetenskaplig konflikt med kollegor anmäler.
– Många sådana konflikter hade dock kunnat undvikas om man pratade lite mer med varandra, säger Göran Sandberg.
Magnus Gudmundsson konstaterar att det finns allt fler doktorander både bland anmälarna och de som blir anmälda.
Beslutar om påföljden
Även om det är den centrala nämnden som nu ska granska misstänkt oredlighet i forskning är det fortfarande lärosätet som beslutar om påföljden. Det innebär alltså att den nationellt enhetliga definitionen av oredlighet stannar vid definitionen, och att disciplinåtgärderna sedan beror på hur läro-sätet bedömer oredligheten i det enskilda ärendet.
– Jo, så är det ju, men påföljden i stort är värre än vad man döms till, menar Bo Ahrén. Den forskare som dömts för oredlighet blir ofta ännu hårdare dömd av forskarsamhället och får knappast några anslag av exempelvis Vetenskapsrådet i framtiden.
Det är den enskilda forskaren som har det primära ansvaret för att forskningen utförs i enlighet med god forskningssed, och lärosätet har det sekundära. Men den nya lagen betonar lärosätenas ansvar att se till att man har en struktur som gynnar god forskningssed. Exempel på det är obligatorisk utbildning i forskningsetik, vilket redan finns vid LU i forskarutbildningarna inom medicin, samhällsvetenskap och ekonomi. Nu införs det även i de andra fakulteternas forskarutbildningar. Vidare ska det finnas en lokal nämnd som hanterar andra avvikelser från god forskningssed samt ett etikråd.
Nytt för LU är att man har utsett åtta vetenskapliga ombudsmän – en för varje fakultet (förutom juridiska och HT--fakulteterna som delar på en) och en för universitetets särskilda verksamheter (se namnen i faktarutan). Med dem kan man rådgöra om man har några vetenskapliga dilemman.
Den nya nämnden (som i skrivande stund) saknar namn och ledamöter får Etikprövningsmyndigheten i Uppsala som värd.
