– Det här är två av universitetets starkaste forskningskonstellationer och tillsammans med MAX IV bildar vi en miljö som inte har någon motsvarighet i Sverige vad gäller ljus- och materialforskning och nästan inget jämförbart i världen heller, säger Tönu Pullerits, professor i kemisk fysik och kontaktperson för profilområdet.
Själv är han verksam både vid NanoLund och Lund Laser Centre. När diskussionerna om profilområden började var han inte helt övertygad om att de två verksamheterna borde skicka in en gemensam ansökan. Sett i backspegeln känns det helt naturligt.
– Det var en process med många diskussioner som ledde fram till att vi skulle söka tillsammans och då kontaktade vi MAX IV som omedelbart var med på noterna, berättar han.
Enheter som kompletterar varandra
Det är lätt att inse hur de tre enheterna kompletterar varandra. Tönu Pullerits beskriver det som att lasercentret arbetar med ljus och använder lasrar för att studera material. Forskare vid NanoLund konstruerar i sin tur avancerade material, ibland med atomisk precision. MAX IV kan liknas vid ett gigantiskt mikroskop för att studera material och där man arbetar med synkrotronljus som har kortare våglängder än laserljus.
Att utses till ett profilområde innebär helt andra förutsättningar än tidigare och många fler kontakter, överlappningar och möjligheter till samarbeten mellan forskare.
– Det ger oss nya och mycket större möjligheter att göra något helt annorlunda än vi har gjort. Ofta är det nya samarbeten som krävs för att komma vidare, upptäcka nytt och vara ledande. Det är mycket spännande, säger Tönu Pullerits som inte har svårt att peka på nyttan som forskningen vid profilområdet kan få.
– Nya material för mer effektiva solceller är ett exempel. Ett annat är att vi nyligen upptäckt hur vi med hjälp av ljus kan konvertera koldioxid till kolmonoxid, som kan användas för vidare syntes av bränsle.
